Saknaden

Är snart ett år sedan pappa gick bort nu, endå så känns det som nyss...sitter fortfarande och väntar på att han ska ringa.
Det gör mig så ledsen att han aldrig fick träffa Lucas, han var ju så lycklig över att få bli morfar och tänkte tillockmed flytta hem för att inte missa allt...men endå så ställde han till det så han missade allt underbart.
Försöker förlåta honom med hela mitt hjärta, men det kommer nog dröja innan jag kan göra det.
Känns så fel att vara arg på någon som inte finns, men jag kan inte sluta, känner mig så sviken.
Men hur sviken jag än känner mig så älskar jag honom av hela mitt hjärta och saknaden är oändlig
image5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0